Börjar väl som vanligt att det var ett tag sedan sist...

Har det hänt något då, ja faktiskt en hel del saker både roliga och mindre roliga men vi fokuerar på det bra till en början. Jag har gjort en nu fantastisk bekantskap i dubbel bemärkelse. Helgen 19-20 november var jag och min häst Snärtan anmäld till en grundkurs i beridet bågskytte i Rättvik hos Darlicarlian Horse
Adventure samt instruktören Jimmie Bergqvist.

Allt var super denna helg förutom vädret. Det var tufft väder att köra med transporten i ösregn och minus två grader. När jag kom till Rättvik/Övre Gärdsjö möttes jag av Ylwa Roos och Mats Woxmark. Det är konstigt att man ibland kan känna att visa människor kommer man att trivas med fast man bara har träffats i tio minuter. Jag fick ett supermottagande, Snärtan fick en stor fin spånad box.

Pga att jag hade lite brottom till hotellet för att få ut nyckeln så fick jag lov att åka ganska snabbt men det var inga problem för Mats och Ylwa.

Gick upp ganska tidigt på lördagen, ganska skönt att vara hemmifrån någon gång men jäklar vad svårt jag har att sova när inte andra hälften ligger bredvid. Åkte upp till stallet, de andra var inte riktigt klara med mỏgon bestyren så jag bestämde mig för att poa lite i stallet, ryktade snärtan och mockade ur åt alla hästarna. Efter lite pyssel och bekantande med varandra var vi redo för att börja lasta hästarna och köra ner dem till Rättviks ridklubb. Vädret var i allafall bättre på lördagen än fredagen. Väl nere så gick vi deltagare tillsammán med Jimmie vår instruktör till lektionssalen medan Mats tillsammans med några andra byggde små hagfållor åt våra hästar.

Jimmie började med en presentation av sig själv (Skriver inte ut så mkt personlig info pga att jag inte pratat med berörd person) och lite kort historia om bakgrunden till denna form av vapenhantering.

Konsten att hantera pil och båge från hästryggen har sina spår i många delar av världen och i alla fall har man utvecklat det för krig eller jakt. Även uppvisningsformer fanns, dock var detta mycket för att hålla sig i form och redo för krig, ungefär som tornerspelen i Europa höll riddarna på alerten. Slutligen är det alltså alla de olika stammarna i Asien som använt sig av pil och båge från häst. I denna världsdel fanns det så många kulturer och folkslag som genom flera tusen år har utvecklat olika tekniker och vapen, att man inte kan peka ut ett speciellt folkslag för det området. Detta för att teknikerna i detta område liknar varandra ganska mycket. För att nämna några stammar och folkslag; Skyter, Hunner, Mongoler, Avarer och Ungrare.

Alltså kan vi dela upp beridet bågskytte i områdena: Nordamerika, Asien, Eurasien, Japan och även små delar av Europa där det har förekommit, även om källorna är få, beridet bågskytte.

Sveriges beridna bågskyttar är bara ett 50-tal medlemmar. Själva sporten är ena  ung sport och den har funnits i ca 30 år med sitt säte i ungern. Turkiet, Polen och framför allt Korea ligger långt fram i det beridna bågskyttets alla dicipliner.

Säkerheten är viktig i denna sport som i många andra. Man måste tänka på att man hanterar ett levande djur, sig själv och ett vapen. Bra att veta är att pilbågar inte går under vapenlagen pga att det inte finns någon lagrad kraft i en båge. Man skall oxå komma ihåg att aldrig tom släppa en båge och aldrig skjuta i mörker. På jaktspetsar är det 18 års gräns.

Pilbåggarna består av tre delar 1) Handtag, 2) Lemmar & 3) Lemtoppar

Framsidan av bågen även kallad buken skall motstå kraft/tryck ryggsidan på bågen skall stå emot drag.

Vilken båge skall man välja? Man måste titta på draglängd, dragstyrka och på bågens kast. Draglängden som passar de flesta är 28-30 tum. Enkelt kan man såga att man mäter från knogen på den uttsträckta handen till bröstet. Dragstyrkan skall inte vara för stark men man skall komma ihåg att man tränar upp sig så endera hả man en lite tyngre båge i början eller så får man vara beredd på att byta efter en tid. Bra dragstyrka i början brukar ligga  mellan 30-35 pound. styrkan på bågen mäts vid 28 tum.

Starka bågar har mer genomslags kraft. Ju mer kraft dessto flackare bana får pilen. Alltså gör en svag båge att pilen dalar mer.

Pilar... Vilken pil skall man ha?

1. Träpilar, är billigt men de sämsta. Om man använder träpilar så är de av cederträ de bästa. Svårt att hålla nockarn i rätt storlek samt går de av ganska lätt.
2. Bambupil, bambu är ett starkt matrial mellan noderna. De gör tyvärr att det kan bli krokigt. Allt levande matrial kan krokna.
3. Aliminium, dessa är bra och beständiga pilar, bra pilar!
4. Carbon/kolfiber, dessa pilar är både superdyra och super straka. Onödigt att slänga ut så mkt pengar.
5. Glasfiber, Köp inte... Dessa kan splittras och göra illa både dig och hästen.

Kom ihåg att pilar är förbrukningsvaror......

Använd alltid tumring när du skjuter. gällande hästens utrustning spelar huvudlag ingen roll. det finns speciella sadlar men ta den som du känner dig bekväm i. Det som är viktigt är tyglarna på grund av att man släpper dem. Många rider med delade lite tjockare tyglar, Det viktigaste är att komma ihåg att inte knyta fast tyglarn i sadeln, gör det hellre i bältet så att ingen skadas i onödan.

Nu var det dags för en välbehövlig lunch men alla var taggade att kmma igång med skyttet så den blev inte speciellt lång. Vi tränade från marken först. Det absolut svåraste var att lära om till tumdrag på strängen. Jag har alltid användt trefinger drag så det var bara att försöka att lära om.

Det var så roligat att skjuta från marken, jag fattar inte att jag inte gör det oftare jag tycker ju att det är kanon. Kan ju i och för sig bero på att det inte finns någon tid kvar på veckorna. Vi tränade en hel del, Jimmie visade, uppmuntrade och rättade oss och sen... var det äntligen dags för hästarna!!!

De hade skött sig super ute i sina fållor. Sadel och träns på och lite framridning inne i ridhuset. Snärtan fick kolla lite på banan och på piltavlorna. Man kan säga att hon tog det hela med stor ro... Det som var mest spännande var speglarna på ridhus väggarna.

Vi började med att vänja hästarna vid ljudet av bågarna smt att vi hade dem med oss uppe på hästryggen. Snärtan tod det med stỏ ro även detta. Så fort hon fick chansen ställde hon sig att vila. Sedan började vi skjuta, först i skritt. Jäklar vilken energi kick det hela blev, gud va roligt. Allt gick bra och vi ökade tempot till galopp, en pil gick väl an men jäklar vad svårt det vả att försöka hinna få upp en pil till. Detta är något som vẻkligen behöver tränas på.

Vi fortsatte fram till klockan fyra när det var dags att sluta. Jimmie hade några bågar med sig som synd var fanns det ingen som pasade mig helt bra så jag gick lottlös därifrån denna gång. Men jag kan lova att det vả inte sista gången som jag sköt båge från hästryggen, detta vả bara början...

/J