Älskade Snärtan avslutade sitt liv strax före jul pga att hon fick benet avsparkat under lek i hagen. Gylla tappade gnistan pga värk i ett knä och åldern tog ut sin rätt.

I detta läge kändes det som jag igen tänkte lägga ridhjälmen på hyllan men samtidigt så ger det mig så mkt. Zara och jag har haft våra duster och vi går inte riktigt ihop nu pga att vi är för stoiga bägge två. Samtalen gick fram och tillbaka och efter lite om och men bestämde vi oss för att skaffa oss en lugn läromästare som Staffan oxå kunde rida. Rotande bland annonser och googlande så hittade jag en äldre Quater herre, Golds Tuffdoc (Tuffen) som talade till mig genom annonsen. Han ville flytta till oss. Kruxet, han är westernhäst och vi är inte westernryttare! Men vi for till Gunghult i Småland och tittade på honom och det slutade med att han följde med oss hem.

Vi lär oss sakta tillsammans men han är så snäll att ha och göra med så det är så skönt.

Tiden rullade på och omständighet efter omständighet gjorde att jag snubblade över Rondo, en 16 årig Lucitanohingst. Jag föll för denna häst vid första anblicken och det kändes som vi hörde ihop. Men med min tur så fanns det ju ett problem, han är dålig i sina hovar pga för hårt verkad (får hoppas att det är det som är problemet). Han skall plastas upp och ges en chans till förbättring innan jag vet hur allt kommer bli. Just nu kör vi med bomull, flexilinda och silvertejp som vi bygger boots av, funkar kanon.

Det speciella med Rondo är att han tjafsar aldrig med mig och han verkar på nåt sätt förstå mig. Det är jättesvårt att förklara men denna häst betyder mkt för mig, väldigt mycket och då har han stått här i två veckor knappt.

Livet är bra underligt....