Rätt trött på en kropp som aldrig gör som jag vill. Imorgon/idag bär det av hemåt. Haft några dagar som varit intensiva men mkt bättre än på mkt länge. Ingen press, klocka och tillsammans med hela familjen och mkt goda vänner som accepterar oss som familj precis som vi är med våra enskilda behov och personligheter.

Lägger mig för att sova, maken och hunden sover bredvid tävlandes vem som snarkar högst, sonen ligger på madrass lite längre bort och den ena dottern i huset där vi bor alldeles i rummet intill. Min egna dotter sover en trappa den med stortjejen och hund nr 2 i huset, på övervåningen hör jag minstingen och föräldrar samt hund nr 3 röra sig i sömnen då och då, jag ler för mig själv, slår igen boken med en tanke hur tryggt och lugnt allt är, det som var ett ordnat "kaos" bara några timmar tidigare.

Då, slår han till, hårt och brutalt slår han mig i bröstkorgen utan att tveka, välkommen Herr ångest eller vad säger man. Han kramar mitt hjärta i ett järngrepp medan hånleendet sprider sig.
- Du trodde väl inte att jag försvunnit?
Vad säger man? Hade ju tidigare under dagen skrutit att jag känt mig friskare än på länge, bara en gång under hela vistelsen har jag fått lov att ta timeout och vila i några minuter, sist vi var här var det en gång i timmen!

Medan tankarna snurrar, Herr Ångest gör det svårt att andas så kommer Fröken Smärta och Lillebror tvivel på besök och så är festen är i full gång. Ute mullrar det när Thor slår sin hammare samtidigt som blåsten piskar. Skulle inte 2016 bli mitt år? Trodde jag och John Blund gjort upp om att jag skulle få sova på nätterna.

Värken i bröst och kropp vill ha uppmärksamhet, Lillebror Tvivel tränger igen tankarna och säger med förakt,
- Du kommer inte lösa dina problem (har en del mkt stora beslut att ta gemensamt med familjen under närmaste månaden), hur än du gör eller väljer blir nån ledsen det är det fin fina med känslor. Den lilla tandlösa munnen flinar.

Ok, 2016 kommer alltså oxå att handla om att hitta mig själv igen, skapa tro och tillit till mina egna beslut. Våga ta aktiva beslut utan att ursäkta mig, säga till mina närmaste hur mkt de är värda, lära mig igen att låta mig bli älskad och älska. Se med stolthet på mina barn och klappa mig på axeln och säga att de är underbara och väluppfostrade, så nåt måste jag gjort rätt. Jag ska prioritera mig själv, träning, familj och mina djur, lära mig sig ja när jag vill och nej när jag inte orkar. Försöka vårda mina relationer till vänner som ger mig positiv energi.

Det innebär att stänga dörren för just Herr Ångest, och Lillebror Tvivel säga NEJ ni är inte välkomna, försöka jämka med Fröken Smärta genom att lova henne att lyssna på kroppen om hon lovar att då lämna mig i fred minst halva dygnet. Jag ska ställas fönstret på glänt och släppa in John Blund och inte klaga över om Thor är uppretad och lever rövare.... Ok? Är vi alla överens?