Ok ok oj oj

Nu är det spännande, är med i en tävling där jag har möjligheten att uppnå min dröm. Den pågår till 23:59 idag.

Det handlar om att få vara med Dalecarlian horse Adventures och rida som Amazonkrigare. Tävlingen pågår på Facebook, om ni är intresserad av att hjälpa mig titta in på min sida Johanna Janols Rengeborg och se de översta inläggen.

Och jag har en massa som jag skulle vilja få ur mig, skriva av mig och lätta hjärtat... Men bloggen fyller ju en viss funktion på så sätt att andra skall tycka att det roligt/givande att läsa det man skriver och det blir det inte om jag bara radar upp allt jag vill få hur mig...

Det första jag tänkte skriva om är min älskade häst Barrsnärtan även kallad Snärtan. Ända sedan april nu i år har jag funderat på varför hon inte lägger på sig något hull, utan hull är det svårt att bygga muskler för det finns inget fett att omvandla. Efter en träning för den portugisiske tränaren Ricardo Reis kollapsade pållen min i hagen men inga undersökningar påvisade något konstigt och det hela avskrevs som en rubbning i vätskebalansen.

Hon har hållits igång mer eller mindre sedan hon anlände hit den 4 juni 2011, nu de sista veckorna har världens bästa Anne-Li jobbat henne både i dressyr och körning i ett lugnt tempo för att öka hennes kondition och samarbets vilja men hästens kondition ökar inte i den takt den borde, hon blir flåsig väldigt lätt även i hagen ibland.

Hon har redan börjat sätta vinterpäls men det borde inte påverka henne så mkt så att hon bara blir flåsig av att gå i hagen.

Hon är genomgången av massör, blodprov är tagna, tänder undersökta, ingen mask så vad missar jag - är rädd för hjärtfel, hormon rubbning mm mm, är det någon som har en redig och kvalificerad gissning på vad det kan beropå att?

Måste även passa på än en gång att tacka fröken Stonert för allt du gör för mig och Snärtan! ?

/J

Söndagen den 13 maj var Snärtan alldeles svullen i ett framben men det verkade inte så farligt. Det blev sedan värre och värre under måndagen och tisdagen medan jag var i Ungern och Anne-Li tog hand om gården. Hästen fick stå de dagarna sedan dess har jag skrittat och nu även börjat att trava och galoppera lite. Tycker att hon inte är riktigt fräsch än i galoppen men det kan ju även vara så att hon är stel. Energin är det då inget fel på på grund av att hon står fortfarande på full kraftgiva (tappar hull annars) :)

Missade två Ricardo träningar på grund av denna hälta så det var lite tråkigt men det är huvudsaken att hon blir bättre och bättre och det är ju som sagt på väg åt rätt håll just nu.

Har börjat fundera lite på olika trick som jag skulle vilja lära mig tillsammans med Snärtan, det är bara så svårt att jobba med det ensam tycker jag när man inte har någon större erfarenhet av just den sortens träning...

Får fundera lite sjupare på det. Nu har vi i allafall haft sommarvärme i två dagar och jag njuter i fulla drag och det gör hästarna också än om det blev varmt mycket hastigt för dem. De har fått bete lite gräs om dagarna och det är verkligen det bästa som finns. Idag när jag skulle rida hem dem från betet (från Anne-Li´s baksida) så tänkte jag på alla som är rädd för sina hästar och vad tråkigt det måsta vara, jag red snärtan barbacka med bettlöst repträns och hade Fredda på släp i Grimma, Vi skrittade och travade och det gick ju super. Mötte ett annat ekipage som sa att det verkar lite farligt! varför frågade jag? du har ju varken träns eller sadel sa de, nä svarade jag men jag har kontroll... undrar om jag har gjort mig osams med någon mer nu pågrund av min ärlighet...

Nä dags att försöka sova lite...

/J

Det har varit en ganska lugn period i mitt och familjens liv ett tag nu, visst har det varit ups and downs men ändå känns det att allt är under någorlunda kontroll (förutom ekonomin då, vet inte vad man skulle ha för jobb för att. Problemet med dessa perioder är att man hinner börja fundera och analysera hur det är med allt och allting omkring en.

Det som är drygt är att jag fortfarande inte känner mig helt kry efter all sjukdom började innan jul. Kommer precis igång sedan är det dags igen, inte att jag blir toksjuk mer att jag dras med en obotlig trötthet i kroppen. De dagar jag spenderade i Portugal utan en massa måsten och med sol och varmt ute kändes som balsam för både kropp och själ, brukar nog inte uttrycka mig på det viset men det kändes verkligen som om kroppen tinade upp från en mörk vinterdvala, sällskapet gjorde det inte sämre, tack , Anne-Li Stonert för att du orkade med mig dessa dagar, tack även till vännerna och framför allt ÄLSKLINGEN som tog ledigt från sitt jobb för att sköta mitt jobb medan jag var borta. Utan dig vore jag inget...

Just denna vecka är jobbig och känns bortkastad pga att jag har behandlingsvecka och Staffan är ledig. Behandlingarna gör mig så himlans trött och jag sover den tid som jag inte måste kravla mig upp och jobba och det känns rätt tråkigt när vi för en gångs skull är hemma samtidigt och skulle kunna göra någon nytta på gården. Staffan har i allafall fixat en ny grind till Piffis gamla box så Anne-Li´s nya föle Tequila kan stå där. Så nu har vi två fölar i stallet Kotten en 8 månaders hingst och Tequila ett 11 månader gammalt sto. Sedan har vi kvar Nelly ett halvblod som stått här sedan december 2007 när vi flyttade hit, vi har också Freden (varmblod) och Pigge (halvblod) som är andra inhysningar och till sist har vi familjens egna c ponny Melody och nordis stoet Snärtan. Shettiarna Fatima och Finess går hos grannen så de får lite stimulans genom att hennes barn rider och kör lite.

Jag och Snärtan tränar på, de sista tre veckorna har det varit på sparlåga. Det är konstigt att när det lugnar ner sig blir man ännu tröttare och orkar inte ens göra det man tycker är jätteroligt. Har som sagt ridit sporadiskt sedan jag kom hem från Portugal. Det har blivit några uteritter och två pass på banan. På fredag skall jag tillsammans med Nora som äger Pigge och träna i Aspeboda för en tränare som heter Kattis. Helgen den 28 april är det dags för tonerspelsträning igen och sedan kommer Ricardo i maj och då är två lektioner inbokade. Sedan är det hög tid att börja träna på det beridna bågskyttet om man inte skall göra bort sig totalt i SM i augusti.

Angående det så väntar jag med spänning på mina pilbågar som äntligen är på väg hem från Ungern till mig. Det är en kund från hundpensionatet som ursprungligen kommer från Ungern som är där nu på semester hos sin familj och de skall ta hem bågarna. Jag har väntat på dem, vet inte om det är fel men jag ville inte skjuta in mig på de bågarna jag har om jag skall tävla med de andra, hur som helst beter de sig lite annorlunda så jag har väntat och väntat och väntat skall ni veta men nu äntligen är det nära, den 23 april skall de anlända till gården.

Det är två bågskytte läger inplanerade i sommar, bägge i juni, ett i Tierp och ett i Rättvik bägge för den tyska mästaren Pettra Engeländer:

Hon arbetar intensivt med dans, hästar och kampsport sedan mer än 25 år tillbaka.  

Under år 2000 träffade hon också världsmästaren i Beridet bågskytte, Lajos Kassai från Ungern, och blev hans elev, och sedan tolv år tillbaka leder hon nu Tyska skolan i Beridet bågskytte. Pettra tillhör en liten grupp av de bästa kvinnorna i denna kampsport på häst över hela världen. Hon innehar 1st Advanced Examen (Svart Kaftan) i Kassai systemet, såväl som den 4:e graden i Tara Miliata Martial Arts system.

Detta kommer bli mycket intressant!!

/J

Börjar väl som vanligt att det var ett tag sedan sist...

Har det hänt något då, ja faktiskt en hel del saker både roliga och mindre roliga men vi fokuerar på det bra till en början. Jag har gjort en nu fantastisk bekantskap i dubbel bemärkelse. Helgen 19-20 november var jag och min häst Snärtan anmäld till en grundkurs i beridet bågskytte i Rättvik hos Darlicarlian Horse
Adventure samt instruktören Jimmie Bergqvist.

Allt var super denna helg förutom vädret. Det var tufft väder att köra med transporten i ösregn och minus två grader. När jag kom till Rättvik/Övre Gärdsjö möttes jag av Ylwa Roos och Mats Woxmark. Det är konstigt att man ibland kan känna att visa människor kommer man att trivas med fast man bara har träffats i tio minuter. Jag fick ett supermottagande, Snärtan fick en stor fin spånad box.

Pga att jag hade lite brottom till hotellet för att få ut nyckeln så fick jag lov att åka ganska snabbt men det var inga problem för Mats och Ylwa.

Gick upp ganska tidigt på lördagen, ganska skönt att vara hemmifrån någon gång men jäklar vad svårt jag har att sova när inte andra hälften ligger bredvid. Åkte upp till stallet, de andra var inte riktigt klara med mỏgon bestyren så jag bestämde mig för att poa lite i stallet, ryktade snärtan och mockade ur åt alla hästarna. Efter lite pyssel och bekantande med varandra var vi redo för att börja lasta hästarna och köra ner dem till Rättviks ridklubb. Vädret var i allafall bättre på lördagen än fredagen. Väl nere så gick vi deltagare tillsammán med Jimmie vår instruktör till lektionssalen medan Mats tillsammans med några andra byggde små hagfållor åt våra hästar.

Jimmie började med en presentation av sig själv (Skriver inte ut så mkt personlig info pga att jag inte pratat med berörd person) och lite kort historia om bakgrunden till denna form av vapenhantering.

Konsten att hantera pil och båge från hästryggen har sina spår i många delar av världen och i alla fall har man utvecklat det för krig eller jakt. Även uppvisningsformer fanns, dock var detta mycket för att hålla sig i form och redo för krig, ungefär som tornerspelen i Europa höll riddarna på alerten. Slutligen är det alltså alla de olika stammarna i Asien som använt sig av pil och båge från häst. I denna världsdel fanns det så många kulturer och folkslag som genom flera tusen år har utvecklat olika tekniker och vapen, att man inte kan peka ut ett speciellt folkslag för det området. Detta för att teknikerna i detta område liknar varandra ganska mycket. För att nämna några stammar och folkslag; Skyter, Hunner, Mongoler, Avarer och Ungrare.

Alltså kan vi dela upp beridet bågskytte i områdena: Nordamerika, Asien, Eurasien, Japan och även små delar av Europa där det har förekommit, även om källorna är få, beridet bågskytte.

Sveriges beridna bågskyttar är bara ett 50-tal medlemmar. Själva sporten är ena  ung sport och den har funnits i ca 30 år med sitt säte i ungern. Turkiet, Polen och framför allt Korea ligger långt fram i det beridna bågskyttets alla dicipliner.

Säkerheten är viktig i denna sport som i många andra. Man måste tänka på att man hanterar ett levande djur, sig själv och ett vapen. Bra att veta är att pilbågar inte går under vapenlagen pga att det inte finns någon lagrad kraft i en båge. Man skall oxå komma ihåg att aldrig tom släppa en båge och aldrig skjuta i mörker. På jaktspetsar är det 18 års gräns.

Pilbåggarna består av tre delar 1) Handtag, 2) Lemmar & 3) Lemtoppar

Framsidan av bågen även kallad buken skall motstå kraft/tryck ryggsidan på bågen skall stå emot drag.

Vilken båge skall man välja? Man måste titta på draglängd, dragstyrka och på bågens kast. Draglängden som passar de flesta är 28-30 tum. Enkelt kan man såga att man mäter från knogen på den uttsträckta handen till bröstet. Dragstyrkan skall inte vara för stark men man skall komma ihåg att man tränar upp sig så endera hả man en lite tyngre båge i början eller så får man vara beredd på att byta efter en tid. Bra dragstyrka i början brukar ligga  mellan 30-35 pound. styrkan på bågen mäts vid 28 tum.

Starka bågar har mer genomslags kraft. Ju mer kraft dessto flackare bana får pilen. Alltså gör en svag båge att pilen dalar mer.

Pilar... Vilken pil skall man ha?

1. Träpilar, är billigt men de sämsta. Om man använder träpilar så är de av cederträ de bästa. Svårt att hålla nockarn i rätt storlek samt går de av ganska lätt.
2. Bambupil, bambu är ett starkt matrial mellan noderna. De gör tyvärr att det kan bli krokigt. Allt levande matrial kan krokna.
3. Aliminium, dessa är bra och beständiga pilar, bra pilar!
4. Carbon/kolfiber, dessa pilar är både superdyra och super straka. Onödigt att slänga ut så mkt pengar.
5. Glasfiber, Köp inte... Dessa kan splittras och göra illa både dig och hästen.

Kom ihåg att pilar är förbrukningsvaror......

Använd alltid tumring när du skjuter. gällande hästens utrustning spelar huvudlag ingen roll. det finns speciella sadlar men ta den som du känner dig bekväm i. Det som är viktigt är tyglarna på grund av att man släpper dem. Många rider med delade lite tjockare tyglar, Det viktigaste är att komma ihåg att inte knyta fast tyglarn i sadeln, gör det hellre i bältet så att ingen skadas i onödan.

Nu var det dags för en välbehövlig lunch men alla var taggade att kmma igång med skyttet så den blev inte speciellt lång. Vi tränade från marken först. Det absolut svåraste var att lära om till tumdrag på strängen. Jag har alltid användt trefinger drag så det var bara att försöka att lära om.

Det var så roligat att skjuta från marken, jag fattar inte att jag inte gör det oftare jag tycker ju att det är kanon. Kan ju i och för sig bero på att det inte finns någon tid kvar på veckorna. Vi tränade en hel del, Jimmie visade, uppmuntrade och rättade oss och sen... var det äntligen dags för hästarna!!!

De hade skött sig super ute i sina fållor. Sadel och träns på och lite framridning inne i ridhuset. Snärtan fick kolla lite på banan och på piltavlorna. Man kan säga att hon tog det hela med stor ro... Det som var mest spännande var speglarna på ridhus väggarna.

Vi började med att vänja hästarna vid ljudet av bågarna smt att vi hade dem med oss uppe på hästryggen. Snärtan tod det med stỏ ro även detta. Så fort hon fick chansen ställde hon sig att vila. Sedan började vi skjuta, först i skritt. Jäklar vilken energi kick det hela blev, gud va roligt. Allt gick bra och vi ökade tempot till galopp, en pil gick väl an men jäklar vad svårt det vả att försöka hinna få upp en pil till. Detta är något som vẻkligen behöver tränas på.

Vi fortsatte fram till klockan fyra när det var dags att sluta. Jimmie hade några bågar med sig som synd var fanns det ingen som pasade mig helt bra så jag gick lottlös därifrån denna gång. Men jag kan lova att det vả inte sista gången som jag sköt båge från hästryggen, detta vả bara början...

/J

Jag har skrivit om detta på FB och tjatat om det bland vänner men jag måste även lägga in några bilder här för dem som följer mig på bloggen.

Som sagt har jag skaffat en häst till mig, äntligen en stor häst som är till för mitt välbefinnande. Det är ett Nordsvenskt sto, att det blev just en nordsvensk är för att tanken finns att hon skall kunna hjälpa oss på gården med tex ved, samt så tycker jag att de är ganska maffiga och min dräm är att få rida med i något medeltids sällskap.

Nu så hade vi en vän på besök, so jobbar med att fota så jag tjatade lite om han inte kunde ta några bilder av oss på hästarna med medeltidskläder. det vart ganska hastigt och lustigt så vi hann väl egentligen bara att plocka fram lite kläder som någorlunda matchade varandra. Han själv är inte så van vid hästar och det är svårt att fota djur för de gör inte riktigt som man själv vill att de skall göra. så det var en liten utmaning!

Jag vart jättenöjd och tyckte det var himlans roligt. skulle vara kul att göra om det när jag och hästen lärt känna varandra lite mer, staffan är säkrare i sadeln och vi sytt upp lite nya kläder.

Här är en del av resultatet:

/J

Det har blivit mycket uteritt på slutet av olika anledningar. Först var jag nyopererad och orkade helt enkelt inte rida dressyr sedan är hästarna rätt loja på grund av att de går ute på bete hela tiden.

Snärtan har haft det jobbigt med flugorna och annat oknytt som flyger omkring. igår var ena ögat svällt till en tennisbollsstorlek och det bara rann ur det och det andra var lite svällt. Det trots att hon har en ordentlig flughuva på sig.

Älsklingen har ju börjar rida Freden, en häst i stallet som ägs av bästaste Anneli. Hon lånar ut honom till oss i vått och torrt. Detta är oxå en orsak till varför det blir ganska mycket skogsturer nu. staffan har inte riktigt fått kläm på allt an och då är det absolut mysigast att lunka omkring ute i skogen. Det är lite att lura sig själv att det är bara så slött att rida ut men vi rider i branta backar både upp och ner, genom det träna hästens muskler och våran balans. Tränar på halter och igångsättningar efter grusvägarna mm mm så bara för att man rider ut så behöver det inte bli enbart att åka häst.

Igår föreslog aneli att vi skulle ta med oss Sigge (hennes borderterrier) och en av våra hundar ut när vi skulle rida, att jag inte tänkt på det tidigare! Eska fick fälja med igår och det gick superbra, tror att hon tyckte det var jätteroligt. De sprang fram och tillbaka upp och ner som skållade troll   . De var jätte duktiga på att akta sig för hästarna, sprang inte förbi om det blev för trångt utan väntade då bakom tills vi kunde släppa förbi dem. De var jätte mysigt och ha dem med så Staffan vart sugen på att testa han med så idag blir det en tur tillsammans och så får Eska följa med igen. vi tar och tränar en hund i taget. Det är jätte bra för dom att springa bredvid ur alla synpunkter, motion, lydnad mm mm

Ja ja först lite stödvila sedan stall, hundar, städning och mat...

/J