Dags att uppdatera om Feffe. Sist jag skrev om honom kan jag tänka mig att det var ganska mkt frustration i inlägget. Feffe är min nu 10 åriga korsningsponny på 155 ?. Han spökade för allt, helt underbar häst att hålla på med i stallet, inte elak ute så han med vilja ville kasta av en men han såg spöken verkligen överallt. Detta gjorde i sin tur att han fick mkt svårt med koncentrationen och oftast slutade ridturerna i en viljekamp.

Efter en del övervägande och forskande bestämde jag mig för att han och jag behövde en paus från varandra av olika anledningar, 1. Hans spökande, 2. Jag hade opererat bägge handlederna och hade en längre rehabilitering framför mig och hade ingen som kunde rida honom under tiden så han fick åka till Askersund och Stall Släte där Regina Fallberg skulle ta hand om honom på obestämd framtid, det var mars 2015.

Det kändes jättebra att träffa Regina när vi kom fram. En ung, lugn tjej som bodde på en gård som liknade våran. Ingen stor tävlingsanläggning utan hemtrevligt och ombonat. Feffe själv vart toklycklig när hans släpptes ut i hagen för här hade ju gräset kommit fram lite!

Månaderna gick och jag kände inte att jag var redo än att ta hem honom. Jag och Regina höll kontakten under hela vistelsen och hon berättade om hans framsteg. I början av november började tankarna fara fram och tillbaka skulle han få vara kvar där nere för alltid eller skulle jag ta hem honom? Räcker min tid för en häst till? Men han är ju MIN häst (det är ju alla andra i stallet här hemma oxå, men just Feffe var ju menat till mig och ja ni kanske fattar). Så tänkt, funderat, gråtit osv åkte jag och min vän Eveline (Feffes förra fodervärd) den 5 december ner till Askersund för att hämta hem honom. Nästan 10 månader hade han vart borta men nog var han sig lik förutom att hans stubbade man växt ut.

Efter att det praktiska var uppklarat så lastade vi och åkte hemåt Dalom igen. När vi kom hem och lastade ur hände det roliga/sköna att han knallade in i stallet, hälsade på sin tidigare boxgranne, gick till sin Box och åt sitt hö som fanns där tills hans katt kom (ja Feffe har en "egen" katt, de myser på kvällarna, Skrik som katten heter ligger i hans hö så han får vänta tills katten är klar innan han kan äta) gick raka vägen in i hans Box, la sig i höt och de hade sin ritual fast de inte setts på 10 månader! Djur är bra fantastiska.

Detta var en uppdatering nummer ett om Feffe. Det kommer mera....

/J